Människan mest ute

Människan är hopplöst ute nuförtiden.

Om någon inte vill gå till skolan, då är det inte skolan det är fel på, utan människan.
Skolplikten och läroplan stöttar samhället, dvs ett västsamhälle där konsumtionen står i fokus, och där demokrati, skola, och även universiteten bara är redskap för att passa in människan in mönstret.

Orwells 1984 är här, men inte i kommunistisk tappning, med social ingenjörskonst som metod, utan i allmänkapitalistisk andra, med konsumtion som övergripande smörjmedel.

I lilla Sverige, där Folkpartiet inte längre försvarar liberalismen med människan i centrum, finns det någon som gör det?
Vem försvarar den fria tanken?
Knappast någon institution, medvetet och på bred front. Även den praktiska politiken tjänster liksom demokratin i stort samhällsstrukturen snarare än människan.

Det är kanske inte så konstigt att institutioner och organisationer tappar bort människan. De är ju en del av samhället, och samhället har ett egenmål, där människan är en ibland irriterande faktor som man måste hantera.

När ledande makthavare, som numera kontinuerligt krigar mot terrorismen, ser hot mot det öppna samhället, inser de nog inte själva att det öppna samhället i själva verket är ett fängelse för människan. Hon har inget val, utan måste existera på dess villkor.