Kampen mot förändring gör politiken iskall

I en fantastisk essä skriver Carsen Jensen:

Ett liv utan välfärdsstat är européernas verkliga mardröm. Det är därför den europeiska politiken förvandlats till ett slags trasig tidsmaskin, som inte längre kan resa till framtiden. Dess enda funktion är att få tiden att stå stilla.

Sveriges socialdemokrater utgör ett magnifikt exempel på detta, vilket lätt kan förklaras av den långa tiden vid makten. All förändring innebär ju en attack mot rörelsens hjältar och den egna idiologin.

Konsekvensen enligt Jensen:

Välfärdsstaten är inte längre en garanti för stabilitet och ett bålverk mot social oro, utan har blivit till en garanti för stagnation som skapar ett nytt kastsystem för de marginaliserade.

Det är därför Thomas Bodström, Barbro Holmberg och resten av regeringen nu för en klart inhuman politik, en politik som kontakten med humanismen och den tidigare bland demokratiska partier så stolta devisen att alla människors har lika värde.

Trots alla försök att hålla fast vid välfärdsstaten som den trygga hemvisten (för de lyckliga som råkat födas på rätt ställe), traskar tiden på, och globaliseringen med den.

Ett tips för de som önskar stanna tiden: Absoluta nollpunkten är −273,15 °C. Då existerar ingen rörelseenergi hos atomerna, vilket bör borga för ett förändringsfritt, om än nerfruset samhälle. Det är väl dit regeringen är på väg?