Den demokratiska paradoxen

Alla som befinner sig inom ett system kommer att misslyckas att se detta i hela sin omfattning. Man kan inte omfamna sig själv. Det finns alltid sanningar som inte går att bekräfta såvida man inte spränger gränserna och gör sig till outsider. Denna ovetenskapliga populärversion av Gödels teorem stämmer väl in på demokratin. Detta enligt väst optimala samhällssystem lider av en fundamental brist som politiker och andra försvarare har svårt att tackla: Ett odemokratiskt parti kan få makten i ett demokratiskt val. Detta kan leda till att demokrater tvingas ta till odemokratiska metoder för att försvara det etablerade systemet. Det Palestinska valet visar detta, liksom USA:s uppenbara svårigheter att trycka in demokrati i Irak.

Vissa tror att detta kan förhindras genom att man i en "demokratisk" process får de som tycker "fel" att byta åsikt. Är man bara tillräckligt idog kan man (med hjälp av ett rejält slagträ) få vem som helst att hålla med.

Eftersom man har rätt.

För det har man ju alltid som demokrat, eller hur?