Vem i Statens tjänst tar personligt ansvar?

Staten känner sig ofta hotad numera. Terrorister, kriminella nätverk, flyktingar, aktivister, människor i största allmänhet - ja kanske även du och jag.. Klart Staten känner sig trängd.. Därför vidtas åtgärder som paradoxalt nog drabbar dess uppdragsgivare, dvs medborgarna.
Då kan det kanske kännas bra att det åtminstone är riktiga människor som arbetar och verkställer det mesta Staten tar sig för?
Men det värsta är att alla som verkar inom myndigheter, organisationer och företag, och därmed tar på sig en övverrock i form av en ideologi, demokratiskt fattade beslut, en affärsidé eller vad man nu är satt att verka för, alla vi som arbetar med detta tvingas kompromissa vad gäller de personliga referenserna, och slutar i värsta fall att agera som människor.
Är detta kanske priset man måste betala för att världen ska kunna kallas civiliserad?
Eller är det tvärt om? Är vi civiliserade endast om vi ger upp våra yrkesroller, och uppträder som civila, tänkande människor med personligt ansvar? I så fall har vi den senaste tiden fjärmat oss det civiliserade, och övergått i en kamp mellan kollektiva memer. Från religioner till varumärken, allt styr oss, och vi har inget eget val, och ingen möjlighet att vare sig göra något eget, eller ta personligt ansvar.. Detta gäller naturligtvis även UD och Migrationsverket..

Kan militären lösa alla problem?

Militären sägs ofta vara det sista och mest effektiva vapnet mot allehanda katastrofer. Unga soldater utan allmänbildning ska ersätta experter inom vård, informationshantering, IT mm. Så går det som det går också. Läs mer i artikeln Livräddare med Vapen av Carsten Jensen, som bla beskriver hur amerikanska myndigheter hanterade orkanen i New Orleans.

Propagandan flödar fritt

Det är lika bra att vänja sig. Även demokratier har ett propagandamaskineri.
Pentagon betalar stora summor för att Iraks tidningar ska skriva "rätt" saker.
Stockholms Stads majoritet satsar skattepengar på stora annonskampanjer om biltullarnas förträfflighet, och får Billström som hon vill ska kampanjen fortsätta på valsedlarna.
Och Migrationsverket ägnar sig åt populistisk opinionsbildning genom illa förklädd ryktesspridning.
Konsekvensen för medborgarna: Lita inte på staten och myndigheter. Demokrati är ingen garant för sanning och objektivitet.